hata är ett ord som alltid används mot människor som inte förtjänar det.
I mitt fall skulle jag vilja säga förlåt!
hur många gånger har man inte hatat sina föräldrar egentligen?
Men tänk då på allt de gjort för dig
I mitt fall skäms jag verkligen för de gånger jag slängt ur mig detta onödiga ord som verkligen svider i ett hjärta.
Jag har haft turen att ha två skyddande änglar vid min sida under hela min uppväxt<3.
när jag var 3,5 år gammal så fick jag diagnosen Diabetes. det var nog inte en sådan stor omställningen i familjen eftersom min pappa redan hade det, men tänk er att varje dag när det var mat när mamma och pappa fick kämpa med att ta sprutor på mig och tårarna rann, för visst blev man van efter ett tag men vissa gånger gjorde det så fruktansvärt ont. men de tog alltid sprutan på mig sen tröstade de mig och torkade mina tårar,
När man kom upp i 6-7 år när man vägrade ta sprutan i benet och pappa lovade att jag skulle få ta den i magen en kväll, bara för att jag skulle få slippa smärtan en kväll.
Tänk när man kom upp i tonåren, vilka monster man var. smällde igen dörrar skrek och satte sig jämt på tvären. Men de fanns ändå alltid där och stöttade när man inte längre orkade.
Alla de gånger när man ville åka på den där festivalen eller den där konserten när man inte fick, man blev så arg att man inte visste var man skulle ta vägen. fast senare på kvällen så gjorde det ingenting att man inte fick fara för det blev en kul kväll hemma ist
Men nu i efterhand är jag glad att de sa nej till endel saker som jag ville fara på.. herregud!, vi är ju deras kristallglas i deras ögon, rädd för att det ska gå sönder.
mamma och pappa är nu mina kristallglas, det tog mig 16 år att inse det.
Inte förens jag flyttade hemifrån när man förstår hur jobbigt det är att inte få vara med dom man älskar så otroligt mycket, inte förens då förstod jag hur rädd man ska vara om varandra och att ord som hata kan göra så himla ont.
hur många gånger har man inte hatat sina föräldrar egentligen?
Men tänk då på allt de gjort för dig
I mitt fall skäms jag verkligen för de gånger jag slängt ur mig detta onödiga ord som verkligen svider i ett hjärta.
Jag har haft turen att ha två skyddande änglar vid min sida under hela min uppväxt<3.
när jag var 3,5 år gammal så fick jag diagnosen Diabetes. det var nog inte en sådan stor omställningen i familjen eftersom min pappa redan hade det, men tänk er att varje dag när det var mat när mamma och pappa fick kämpa med att ta sprutor på mig och tårarna rann, för visst blev man van efter ett tag men vissa gånger gjorde det så fruktansvärt ont. men de tog alltid sprutan på mig sen tröstade de mig och torkade mina tårar,
När man kom upp i 6-7 år när man vägrade ta sprutan i benet och pappa lovade att jag skulle få ta den i magen en kväll, bara för att jag skulle få slippa smärtan en kväll.
Tänk när man kom upp i tonåren, vilka monster man var. smällde igen dörrar skrek och satte sig jämt på tvären. Men de fanns ändå alltid där och stöttade när man inte längre orkade.
Alla de gånger när man ville åka på den där festivalen eller den där konserten när man inte fick, man blev så arg att man inte visste var man skulle ta vägen. fast senare på kvällen så gjorde det ingenting att man inte fick fara för det blev en kul kväll hemma ist
Men nu i efterhand är jag glad att de sa nej till endel saker som jag ville fara på.. herregud!, vi är ju deras kristallglas i deras ögon, rädd för att det ska gå sönder.
mamma och pappa är nu mina kristallglas, det tog mig 16 år att inse det.
Inte förens jag flyttade hemifrån när man förstår hur jobbigt det är att inte få vara med dom man älskar så otroligt mycket, inte förens då förstod jag hur rädd man ska vara om varandra och att ord som hata kan göra så himla ont.
Kommentarer
Trackback