Förvirrad jämtlänning i stora staden.

jag känner mig kluven mitt itu.. jag vet inte vad det är.. känns både underbart och jätte dåligt att komma hem.. värst är nog att jag tvingas lämna joel här nere i denna håla:(...

SKulle vilja skriva av mig, men det går inte.. jag läser om mathilda varje dag hur hon kämpar, tänk vi andra som klagar när man är förkyld. mathilda har en hjärntumör men säger knappt något. det är hemskt:(.. jag saknar ord.. sådan borde inte få hända små barn:(

http://hem.passagen.se/dummapricken/ ni borde gå in och läsa här. man får verkligen en tankeställare på hur fort det kan gå, att man ska vara glad för det man har och leva livet dag för dag.