Förvirrad jämtlänning i stora staden.

jag ska faktiskt vara skit tråkig enligt många, men det skiter jag i, jag ska berätta om en vän. En sån som man bara trodde fanns i fantasin. Redan som nyfödd låg vi brevid varandra på filten,du var så mycket större, eller längre än vad jag var ( det har du iofs alltid varit;)...)..´Kan också berott på att du är ca 2 månader äldre än jag .  i alla fall så redan på den tiden, då vi var små var vi vänner, log alltid åt varandra. tiden gick och vi blev äldre, vi fick andra vänner men vi fanns alltid hos varandra ändå. vi var alltid med varandra, jag minns hur vi skulle mötas halva vägen när vi skulle vara med varandra, men vi lyckades alltid ta olika vägar så du kom hem till mig när jag stod och väntade på dig hemma hos dig. det kunde vi skratta åt hur länge som helst. sommrar´na var de bästa, då man kunde vara ute länge på kvällen, det blev ju aldrig mörkt:). spelade spökboll(?) med grabbarna till långt in på natten. Vi åkte till din stuga med din farmor och farfar, jag minns hur vi skrattade när vi tänkte tillbaka på hur lång tid den resan tagit. den tog dubbelt så lång tid som den brukar, bara för att vi skulle stanna och fika på vägen upp:).  Första dagen på högstadiet, minns du hur nervös vi var?. jag kom till dig innan sen gick vi upp på skolan. minns när vi skulle bli indelade i klasserna, hur rädd jag var att vi inte skulle komma i samma klass, men det gjorde vi!. Högstadiet var en rolig tid med mycket bus:).. jag kommer inte riktigt ihåg om det var i sjuan på nyår som vi åkte upp till er stuga, byggde pussel och spelade spel. sen när vi skulle sparka och du satt på, när vi åkte ner för backen och det tog tvärstopp och du flög rakt ner i diket, dina knän var alldeles blå men som vi skrattade.  när vi åkte skoter på eran lägda och vi nästan körde in i stolpen.. herregud!..
OCh när vi hade stugan bara några 100 meter från ert hus, när vi sov hemma hos dig och sen på morgonen så skjutsade du mig på cykeln ( och försökte förgäves undvika alla vattenpölar;) ). för att sedan äta frukost hemma i vår stuga.. det är så många minnen som kommer upp när man tänker tillbaka på tiden som varit.. när vi badade i sjön och sedan sprang ner till tjärn för att det skulle bli så mycket varmare då. allt detta som kanske låter som idoti för er andra värdesätter jag mer än guld.
jag hoppas att du vet att jag alltid finns här för dig. trots allt.
för har man levt med varandra så är det uppenbart att konflikter uppstår, vissa korta, andra långvariga.
jag hoppas att allt detta är borta.
Att ha en vän som ställer upp för en när man är ledsen, när något jobbigt har hänt, när man mår dåligt , när man inte längre vill finnas till eller när man bara vill ha en kram och känna värme, det är så fruktansvärt skönt. Det tror jag både du och jag är medvetna om.

tror det räcker med att skriva Emma, för att du ska veta att det är dig jag skriver om , men det tror jag redan att du vet.

Äkta vänner ska bråka och ha konflikter, så är det bara!

Älskar dig!